Förlossningsberättelse!

Ja, jag beslöt mig ändå för att skriva ner den, bra att minnas och kunna se tillbaka på om några år (då man förhoppningsvis har glömt denna horribla upplevelse). Är du gravid och närmar dig förlossning, eller känslig så sluta läs här! (Har dock utelämnat alla intima detaljer!) Ber även om ursäkt om det är lite rörigt att läsa! 

Fredagen den 16:e september beslöt vi oss för att gå och äta indiskt innan vi åkte och kollade på min syster som skulle spela match. Tidigare på morgonen så hade vi varit på överburenhetskontroll på östra, där allt såg bra ut men jag trodde verkligen inte att något var på gång. Kl 12 natten till lördag (inte söndag som jag skrev i ett tidigare inlägg) började jag få lite värkar, låg i sängen i två timmar utan att kunna sova och beslöt mig att börja klocka dem. De kom med ca 5 minuters mellanrum hela natten. Försökte ta panodil och bada med det hjälpte inte mycket. Fortsatte klocka dem hela morgonen men det blev inte så mycket tätare men gjorde desto ondare. Vid 12 tiden åkte Alex och lämnade katten hos mina föräldrar och jag ringde till förlossningen som tyckte jag kunde komma in.

Vi var inne på förlossningen på Östra kl 13.00 och de kopplade på ctg. Värkarna såg inte så starka ut på skärmen men kändes desto mer, men jag tänkte med en gång att vi skulle få åka hem igen. Hon gjorde sedan en undersökning och kunde konstatera att jag ändå hade kommit längre än hon trott (dock fortfarande latensfas). Gick ut på en promenad undertiden vi väntade på nytt skift kl 15.00.

 
Man kan faktiskt spela Wordfeud på förlossningen med =)

Vid 15.00 så får jag TENS i ryggen, var faktiskt riktigt skönt! Värkarna blir tätare och kraftigare och vid kl 18.30 får jag lustgasen, denna underbara lustgas!! Vi fortsätter att kämpa på och jag minns att Alex någon gång mellan 21 och 22 inte undrar om jag ska ta den där epiduralen ändå, men envis som jag är så säger jag nej. (tänk om jag lyssnat på honom) vi kl 22 så inser jag (efter att ha stått still på 7 cm ett tag) att jag nog inte skulle orka utan EDA:n (jag hade nu inte sovit sedan natten till fredagen). Dock visar det sig då att narkosläkaren var tvungen att springa iväg på larm och BM säger att jag förmodligen inte kommer kunna få någon? Va, någonstans börjar paniken infinna sig lite smått.

Provade att bada vid 23, men det hjälper inte mycket tyvärr. 23.50 går vattnet och lilleman sjunker ner ytterligare då han tidigare stått väldigt högt upp. Vid kl 1 på natten går jag med på att prova sterila kvaddlar (något jag tidigare sagt att jag aldrig vill ha, men jag var desperat) Sterila kvaddlar går ut på att de sprutar in sterilt vatten under huden under en värk. Sex stycken tror jag att det var och de lägger alla samtidigt. En känns ungefär som ett getingstick och man ska få alla samtidigt. Kan ju tala om att jag skrek som en stucken gris! Minns inte hur mycket detta hjälpte mig, men jag skulle aldrig ta dem igen!

vid kl 2 kommer tillslut narkosläkaren och jag får epiduralen (4 timmar senare), den var helt underbar och jag kände knappt hur han la den heller!! Varför hade jag inte lyssnat på Alex? I samband med Edan så sätter de även dropp som ska få fart på värkarna igen då de hade börjat komma glesare. Jag han nog ha EDAn i ca 1 timma innan jag började känna ett enormt tryck neråt och vill krysta. Jag minns inte alls hur länge jag tryckte på, jag var så trött och väck vid detta laget. Den sista biten ville han inte skruva sig neråt mer och jag hade börjat ge upp. Efter att ha krystat i en timma utan att något mer hände så tillkallades tillslut läkaren som kunde konstatera att han kom med både huvud, arm och axel först och behövdes tas ut med sugklocka. Lilleman mådde dock prima hela tiden, det var mina krafter som var slut. Lades först bedövning "där nere", sen så var det dags att krysta ut honom. Kl 06.27 föddes han tillslut, underverket!! 4165g, 55 cm lång och ett huvudomfång på 37.5 cm!

Tyvärr var inte allt över där utan livmodern ville  inte dra ihop sig efteråt vilket gjorde att jag fick massa mediciner, dropp, sprutor ja gud vet hur mycket (jag var ganska borta). Blodtrycket sjönk till 60/40 pga av detta och jag "försvann" De tryckte på magen för att få livmodern att dra ihop sig vilket gjorde fruktansvärt ont så jag fick även två omgångar morfin. Detta pågick i ca 1.5 timme och stackars Alex satt där med ett nyfött barn i famnen och förstod inte alls vad som hände. De uppmätte blödningen till ca 1100 ml. Vid halv 11 blir jag tillslut ihoplappad och börjar må lite bättre. Alex och Axel ligger och sover tillsammans på madrassen =). Får ligga kvar på förlossningen i 6 timmar till med dropp innan vi får komma upp på BB.

 

Dagen efter går jag upp för att duscha och inser att jag inte mår alls bra. De tar ett nytt HB på mig som nu är nere på 77 och jag får två påsar blod innan jag börjar må bättre igen. Blödningen var förmodligen större än de 1100 ml som de uppskattade. Kan ju tillägga att personalen på både förlossningen och bb var helt fantastiska! Även fast jag mådde riktigt dåligt så kände jag att jag var i goda händer och litade på dem till 100 %



Hur Jävlig förlossningen än var så är var det abolut värt det in slutändan för nu har vi världens finaste guldklimp hos oss!!

Kommentarer
Postat av: Anna

Stort grattis till lille Axel!!

Och visst är det en fruktansvärd upplevelse med förlossning..tur att det är värt all smärta när man får något underbart för det =)

Kram på dig

2011-09-30 @ 23:09:50
URL: http://mammatillelvira.blogg.se/
Postat av: Hanna - En sån där mammabloggare ♥

fy fan vilken pärs... men som sagt, "priset" är fantastiskt! ^^

imån kommer jag och nyper i honom, hihi!



pöss

2011-09-30 @ 23:46:56
URL: http://hannaofsweden.se
Postat av: Helen

Grattis igen!

Jag måste säga att det var roligt(inte att du hade ont) men att läsa om din förlossning, och att man liksom kommer ihåg vissa saker man upplevt själv på sina förlossningar. Kvaddlarna JA den var den värsta tyckert jag också! tog den själv på första förlossningen men inte den andra!

Vad jobbigt det var för dig och givetvis ALEX han hade det tufft han med (stackaren). Men det är som du säger... "Hur Jävlig förlossningen än var så är var det abolut värt det"

Var nu rädd om dig och RING när du vill att jag ska komma till dig/ Kram kram

2011-10-01 @ 14:15:26
Postat av: Sara

Du är så otroligt stark vännen!! Tänk vad du har gått igenom. Vilken kämpe till mamma lille Axel har <3 !! Tur det är över och att han är ute hos er så ni bara kan få njuta av underverket :) och när du känner dig redo står jag där med barnvagn för en liten promenad eller kanske att biobesök :D

2011-10-01 @ 16:17:48
URL: http://www.wintland.se/bebis
Postat av: Louise

Grattis till sonen! Det lät inte som nån vidare förlossningsupplevelse dock.. men tur att man får en mkt fin "present" för besväret iallafall :)

2011-10-02 @ 10:42:08
URL: http://lollo83.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0