Förlossningsberättelse nr 2

 
Lördag:
Fick några ordentliga förvärkar på kvällen hemma i soffan men det hade jag ju haft flera kvällar innan med även om det inte var lika många. Jag var fortfarande övertygad om att de inte betydde något. Vi gick och lade oss ganska tidigt och jag mådde lite skumt, bara jag inte åker på Axels magsjuka tänkte jag...
 
Söndag:
Vaknade på natten av att jag kände mig kass i magen vilket även var fallet, lite äckelmagad som jag är kräktes jag även efteråt och var nu övertygad om att jag var magsjuk. Sov dåligt och hade lite oregelbundna sammandragningar. Det blev ännu ett toabesök tidig morgon med samma procedur. På morgonen så började jag känna att jag fick ont i ryggen med jämna mellanrum och när de sedan började kännas fram i magen med förstod jag att det var värkar men trodde fortfarande inte att det var på riktigt. Kalle åkte och handlade lite dricka och blåbärssoppa och jag fortsatte att klocka dem och de var hela tiden ca 4 min emellan. Allt jag åt och drack sedan fick jag behålla och började inse lite smått att det nog inte alls var magsjuka utan ett tecken på att förlssningen var igång. Vid 10 tiden ringde jag koordinatorn som tyckte att vi kunde åka in på kontroll iaf och blev skickade till Mölndal. Först fick vi åka och lämna Axel hos mina föräldrar innan vi kunde ta oss vidare.
 
Vid 12 kom vi till Mölndal och fick göra en Ctg kurva först. Bebisen mådde bra och jag hade väldigt täta värkar. 7 st på 10 minuter var det även om de inte var så långa. Så tätt fortsatte det under nästan hela förlossningen med max 1,5 min mellanrum så jag hade att göra =). Efter ctgt så gjordes en undersökning som konstaterade att jag var öppen 3 cm men de tyckte att jag blödde lite för mycket för att de skulle våga släppa det så en läkare tillkallades och gjorde ultraljud. Det kom inte från moderkakan men de visste inte heller helt säkert vart ifrån den kom så det bestämdes att jag skulle få fasta, ingen mat eller vatten, ifall de skulle behöva plocka ut bebisen snabbt genom snitt. Jag fick även ha ett dropp och ctg under hela förlossningen för att ha koll på bebisen. Vid 13.30 så började även värkana göra mer ont så vi blev tilldelade ett rum och jag kunde få den efterlängtade lustgasen! Vid detta laget gjordes ytterligare en undersökning och jag var då öppen 5 cm.
 
Vid 15.00 var det dags för skiftbyte och jag fick ännu en kanonbarnmorska och barnmorskestudent. De gjorde ännu en undersökning och jag hade öppnat mig 9 cm! Lite lätt panik fick jag då värkarna var väldigt intensiva och jag insåg att jag nog inte skulle hinna få någon Eda. Dock kom läkaren vid 16.00 och kunde lägga en spinalbedövning istället (en spruta i ryggen men man slipper en slang som pumpar in bedövningen utan den håller i två timmar ca). Äntligen fick jag lite paus från smärtan i ryggen iaf även om det tryckte på neråt. Hinnorna togs även sedan då de inte verkade vilja gå av sig själva. Dock fick detta någon tvärtomeffekt på mig så att bebisen åkte högre upp istället för ner. När kl var 17.45 hade fortfarande inte så mycket hänt. Jag hade lite feber och fick två panodil och sedan ställa mig upp mot en gåstol och jädrar då hände grejer!  Det var ungefär här som jag började vråla som en brunstig ko! Hann nog bara stå upp i ca 6 värkar innan det var dags att förlösa bebis! Enligt journalen började jag krysta 18.05 och hon är född 18.19! En ilsken liten donna som visade näst intill perfekta värden och skulle ha mat med en gång! Fyra stygn fick jag endast sy efteråt med så jag är nöjd =)
 
Väldigt stor skillnad på mina förlossningar! Denna gång var jag verkligen med hela förloppet och det var verkligen det häftigaste jag varit med om och lätt kan göra igen! =) Förra förlossningen minns jag knappt tyvärr. Var väldigt nöjd med Mölndal och personalen med!
 
Vi bodde en natt på BB men åkte hem vid 11 dagen efter då jag verkligen mådde bra efteråt och de första dagarna har flutit på utan problem! Jag har inte ens fått "tredjedagsgråten! =)

Förlossningsberättelse!

Ja, jag beslöt mig ändå för att skriva ner den, bra att minnas och kunna se tillbaka på om några år (då man förhoppningsvis har glömt denna horribla upplevelse). Är du gravid och närmar dig förlossning, eller känslig så sluta läs här! (Har dock utelämnat alla intima detaljer!) Ber även om ursäkt om det är lite rörigt att läsa! 

Fredagen den 16:e september beslöt vi oss för att gå och äta indiskt innan vi åkte och kollade på min syster som skulle spela match. Tidigare på morgonen så hade vi varit på överburenhetskontroll på östra, där allt såg bra ut men jag trodde verkligen inte att något var på gång. Kl 12 natten till lördag (inte söndag som jag skrev i ett tidigare inlägg) började jag få lite värkar, låg i sängen i två timmar utan att kunna sova och beslöt mig att börja klocka dem. De kom med ca 5 minuters mellanrum hela natten. Försökte ta panodil och bada med det hjälpte inte mycket. Fortsatte klocka dem hela morgonen men det blev inte så mycket tätare men gjorde desto ondare. Vid 12 tiden åkte Alex och lämnade katten hos mina föräldrar och jag ringde till förlossningen som tyckte jag kunde komma in.

Vi var inne på förlossningen på Östra kl 13.00 och de kopplade på ctg. Värkarna såg inte så starka ut på skärmen men kändes desto mer, men jag tänkte med en gång att vi skulle få åka hem igen. Hon gjorde sedan en undersökning och kunde konstatera att jag ändå hade kommit längre än hon trott (dock fortfarande latensfas). Gick ut på en promenad undertiden vi väntade på nytt skift kl 15.00.

 
Man kan faktiskt spela Wordfeud på förlossningen med =)

Vid 15.00 så får jag TENS i ryggen, var faktiskt riktigt skönt! Värkarna blir tätare och kraftigare och vid kl 18.30 får jag lustgasen, denna underbara lustgas!! Vi fortsätter att kämpa på och jag minns att Alex någon gång mellan 21 och 22 inte undrar om jag ska ta den där epiduralen ändå, men envis som jag är så säger jag nej. (tänk om jag lyssnat på honom) vi kl 22 så inser jag (efter att ha stått still på 7 cm ett tag) att jag nog inte skulle orka utan EDA:n (jag hade nu inte sovit sedan natten till fredagen). Dock visar det sig då att narkosläkaren var tvungen att springa iväg på larm och BM säger att jag förmodligen inte kommer kunna få någon? Va, någonstans börjar paniken infinna sig lite smått.

Provade att bada vid 23, men det hjälper inte mycket tyvärr. 23.50 går vattnet och lilleman sjunker ner ytterligare då han tidigare stått väldigt högt upp. Vid kl 1 på natten går jag med på att prova sterila kvaddlar (något jag tidigare sagt att jag aldrig vill ha, men jag var desperat) Sterila kvaddlar går ut på att de sprutar in sterilt vatten under huden under en värk. Sex stycken tror jag att det var och de lägger alla samtidigt. En känns ungefär som ett getingstick och man ska få alla samtidigt. Kan ju tala om att jag skrek som en stucken gris! Minns inte hur mycket detta hjälpte mig, men jag skulle aldrig ta dem igen!

vid kl 2 kommer tillslut narkosläkaren och jag får epiduralen (4 timmar senare), den var helt underbar och jag kände knappt hur han la den heller!! Varför hade jag inte lyssnat på Alex? I samband med Edan så sätter de även dropp som ska få fart på värkarna igen då de hade börjat komma glesare. Jag han nog ha EDAn i ca 1 timma innan jag började känna ett enormt tryck neråt och vill krysta. Jag minns inte alls hur länge jag tryckte på, jag var så trött och väck vid detta laget. Den sista biten ville han inte skruva sig neråt mer och jag hade börjat ge upp. Efter att ha krystat i en timma utan att något mer hände så tillkallades tillslut läkaren som kunde konstatera att han kom med både huvud, arm och axel först och behövdes tas ut med sugklocka. Lilleman mådde dock prima hela tiden, det var mina krafter som var slut. Lades först bedövning "där nere", sen så var det dags att krysta ut honom. Kl 06.27 föddes han tillslut, underverket!! 4165g, 55 cm lång och ett huvudomfång på 37.5 cm!

Tyvärr var inte allt över där utan livmodern ville  inte dra ihop sig efteråt vilket gjorde att jag fick massa mediciner, dropp, sprutor ja gud vet hur mycket (jag var ganska borta). Blodtrycket sjönk till 60/40 pga av detta och jag "försvann" De tryckte på magen för att få livmodern att dra ihop sig vilket gjorde fruktansvärt ont så jag fick även två omgångar morfin. Detta pågick i ca 1.5 timme och stackars Alex satt där med ett nyfött barn i famnen och förstod inte alls vad som hände. De uppmätte blödningen till ca 1100 ml. Vid halv 11 blir jag tillslut ihoplappad och börjar må lite bättre. Alex och Axel ligger och sover tillsammans på madrassen =). Får ligga kvar på förlossningen i 6 timmar till med dropp innan vi får komma upp på BB.

 

Dagen efter går jag upp för att duscha och inser att jag inte mår alls bra. De tar ett nytt HB på mig som nu är nere på 77 och jag får två påsar blod innan jag börjar må bättre igen. Blödningen var förmodligen större än de 1100 ml som de uppskattade. Kan ju tillägga att personalen på både förlossningen och bb var helt fantastiska! Även fast jag mådde riktigt dåligt så kände jag att jag var i goda händer och litade på dem till 100 %



Hur Jävlig förlossningen än var så är var det abolut värt det in slutändan för nu har vi världens finaste guldklimp hos oss!!

RSS 2.0